I skolan blandas så många olika barn
som tillsammans ska må riktigt bra hela dan.
Någon är tankfull och tyst som en mus.
En annan är livlig och full utav bus.
De flesta är nog någonstans mitt emellan,
men lika varandra är människor sällan.

Inte ens inom sig själv är man lik.
Det är olika sätt som gör var och en unik,
men det gäller i var stund att välja det sätt
som för alla omkring en kan upplevas rätt:
Det stillsamma, spralliga, tysta eller bullriga.
Det arga, det glada, det tuffa eller gulliga.

För visst finns det en önskan som alla bär,
att känna sig älskad för den som man är.
Så tänk på att DU är den ende på jorden
som kan välja just DITT sätt att säga de orden
som får någon annan att må riktigt bra,
så bra att den också vill göra DIG gla’.

Men nå’n måste börja och jag gör det gärna,
så jag säger det nu: ”Just DU är en stjärna”
En liten stjärna bland så många andra,
till ytan så otroligt lika varandra,
men utan just DIG skulle stjärnbilden min
få tomrum och inte va’ alls lika fin.

***

Tack alla underbara små stjärnor i skolan
för att ni har lyst upp min dag
när alla små stjärnor på himlen sover.

Jag ska tänka på er varje kväll jag ser dem lysa.

Kram Jenny

En näckros i en sjö,
bland tusentals blad.
Bortom dimman jag ser den,
lika naken och stark
som kärlekens rus.

Jag önskar mig älskling,
till näckrosens land.

Men en näckros utan blad.
Utan rötter och stjälk.
Utan vattnet som bär den
och glimrande dagg
i gryningens ljus.

Säg vad är, min älskling,
en näckros i din hand?

¤¤¤¤¤ 

(Text: Jenny Persson, 2010)

Vad är en människa i denna värld
en slipad sten, ett slipat svärd
Nej, ett strå mitt uti blåsten
långt, långt ut på åkern

Bara en av många andra,
så bräcklig och skör
Men vi stöttar varandra,
som åkerstråna gör

Ingen viker sig för vinden
bara smeker lätt på kinden
Våra rötter oss förbinder
för att trotsa alla hinder

Men vad hjälper dessa orden
om gemenskapen vår
och förankring under jorden
När skördetröskan går


¤¤¤¤¤


(Text: Jenny Persson, 2011)